Nyheter

Fredagen den 1 augusti

tog vi vår nya buss i bruk och nu den 8 augusti var det andra gången vi var på torget med den.
Många besökte oss under kvällen. Semesterfirare, nya besökare och flera stamgäster.
Fullt upp för oss personalen. Kvällen går fort när gästerna är många.
Trevliga samtal om vardagliga händelser.
Vi fick också förmånen att be för några.
Som vanligt var det tyvärr någon som fått för mycket innanför västen. Men alla tyckte om vår vackra buss, och njöt av det vackra sommarvädret. Det utlovade regnet höll sig borta. Gud hörde vår bön.

JESUS ÄLSKAR DIG.

Allt gott från
Katarina o Tony med personal

 

                 Här nedan kan du följa bussbygget

loading...

Min Berättelse

Efter en mycket trasslig barndom - med en ensamstående mamma som 
försökte få ihop livet med olika jobb på olika platser och med olika 
försök att hitta en livskamrat, jag fick en lillasyster i ett 
förhållande som inte visade sig vara hållbart, där det fanns alkohol och 
våld och till slut flyttade vi till Lidköping och vi levde långt under 
existensminimum. Efter att min mor varit hembiträde hos välbeställda i 
Lidköping fick hon till slut jobb på Rörstrand och blev arbetskamrat med 
ett par unga tjejer från Norrland. En dag då de var på besök i vår 
familj - för att hjälpa till att stämma min gitarr - visade det sig att 
dessa tjejer var väldigt musikaliska och var aktiva i Pingstkyrkan. När 
de åkte på semester till Norrland - till Sorsele- det ordnades att jag via 
socialtjänsten fick följa med som "sommarbarn". Till en helt ny miljö. 
Jag var 14 år och hade som sed att gå till Folkets Park onsdagar och 
lördagar för att dansa och i skolan hade vi ett pop-band, men uppe i 
Övre Saxnäs som byn hette, fanns ingen chans att komma till några 
danser utan det blev att musicera med frikyrkofolket, vilket var mycket 
roligt.

I grannbyn restes ett mötestält och sångarevangelisterna Kjell och Rolf 
Samuelsson sjöng på ett modernt sätt. Jag gillade att följa med dit - 
förutom att det började en inre kamp - för och emot... Jag stålsatte 
mig och bestämde att allt detta med frälsningen kan jag stå emot fram 
till att jag blir kanske 75 år eller så... Men vad jag då inte 
förstod var att, den gode Helige Ande verkade på mitt hjärta och gav mig 
ingen ro, förrän jag en kväll i ensamhet bestämde mig: Jag bad till 
Jesus och sade att, jag vill följa honom och vara hans och så begärde jag 
bara att få leva ett glatt och spännande liv tillsammans med honom!

När jag kom på tältmöte nästa gång - bestämde jag mig dock för att visa upp 
en tuff attityd - jag skall inte bli som alla dom där troende... Men 
så fort det blev bön var det som en osynlig hand tog tag i min nacke och 
jag böjde mig framåt och ur mitt inre flödade en tacksamhet och jag 
förstod att något hade hänt - jag var född på nytt - jag var frälst! 
Denna frälsningsglädje har jag sedan dess haft nåden att få leva i. 
Oavsett prövningar och kamp finns en inre frid och förvissning att jag 
tillhör Jesus.

På den tiden var det som en oskriven lag att "ta avstånd" från syndare 
och bespottare och helhjärtat gå i kyrkan och förmodligen var det något 
bra på den tiden för att bygga upp sin kristna tro och hålla ihop inom 
kyrkan. Min släkt, alla skolkamrater och min mamma blev mina motståndare 
och en dag tog min mamma mig till barnpsykologen för att kolla upp hur det 
stod till: ” Han går inte på bio och dans eller annat längre...” 
Barnpsykologen gav min mor ett lugnande besked: "Han går till kyrkan av 
egen fri vilja, han har gott om kamrater, klarar sig bra i skolan o.s.v. - så var inte orolig!" Efter ett år när jag var 15 år lät jag döpa 
mig. Jag blev också döpt i Den Helige Ande och har fram till idag fått leva 
ett mycket rikt och spännande liv, för redan i omvändelsen upplevde jag en 
kallelse att jobba för Gud och har fått vara med om 50 spännande års arbete i Östeuropa. En del av detta har varit att etablera Agape Second Hand i 
Lidköping.

En speciell upplevelse var att efter omvändelsen och bekännelsen om att 
jag blivit frälst - började sånger och olika minnesverser ur mitt minne-från 
söndagsskolan och olika minnesverser att tona fram- sådant som jag fått 
med mig ifrån Missionskyrkan i Töreboda dit jag och min lillasyster gick 
under en tid som små- ett vittnesbörd om hur Guds verk fungerar: ” Någon sår, en annan vattnar och andra skördar…” . Tänk att vi ALLA har något att ge 
för ett speciellt tillfälle, även om vi inte själva får se frukten - Gud 
har kontroll i allt!
Mvh
Rolf Wernersson

 

 ............................................................................